gaah

palla med allt!
jag vill inte vara en sån som klagar och tycker synd om sig själv, men ibland går saker och ting bara över styr. Det som svider mest just nu är att jag trodde att du var den som förstod mig, som skulle kunna acceptera att jag inte är riktigt i mitt sanna jag just under den här perioden, att det var du som kunde ha förståelse för att jag beter mig underligt när du vet hur allt ter sig. känns som att jag har fel, nästan säker på att jag har det.
mår fan skit, magen skär, inte av hunger, inte alls, av stress och illamående, bröstet är ihopdraget i en klump och benen känns sega. huvudet hänger inte med på vad som händer och tårarna rinner när allt går över gränsen. mitt uppbokade schema passar inte riktigt in i min vardag just nu, men det är sånt jag får ta och leva med, stå ut och fortsätta kämpa. har lång tid att vila efter döden, bäst att leva så länge det varar

RSS 2.0