MeTilds

if you were asked to play a game, a game which you were forced to deal with for the rest of your life. a game which has no rules, but with so much hurting, misunderstanding and false trust. but if you play as false as they others are, I don´t think they could hurt you, but then, for sure, you will hurt other people who is taking this seriously. you can´t win this came, and you have to play forever. you will play with what you got and your own money, if you want to have a nice time, you have to make it nice, but if you doesn´t care it´s a much bigger chance for you to lose. as you see, it´s a game without rules, you cant win, but you can lose, so give all that you got, and play your cards well.
do you want to play this with me? does it look hard, or maybe worthless? would you give all you got?
 I call this game life, the game of life 


ibland funderar jag på hur saker och ting skulle vara om jag vågade lite mer, om jag vågade ta fler chanser då jag är osäker. skulle det bli bättre, skulle det bli som jag tror, eller är det bara tankar och spekulationer?
det sägs ju att man inte ångrar det man gjort utan det man inte gjort, kommer jag att ångra mig för att jag inte tog chansen? utan att våga satsa allt, vad är man då? en fegis? vad har jag egentligen att förlora? möjligheten att såra, jo det är sant. jag tror det är det som tar emot, och själva känslan av tvivel. vad väntar jag på? eller väntar jag ens? jag slår nästan vad om att jag kommer att ångra mig när det väl är försent, men samtidigt så vet jag hur jag funkar, att om jag satsar nu så kommer jag att tröttna och då kommer det bli fel ändå. men om jag kämpar?
nej, det funkar inte så. jag kan inte tvinga mig själv, eller lära mig själv någonting. jag kan kämpa, men vad är det att kämpa för när det inte finns någonting att kämpa för? eller jag vet inte, är det bara massa svammel?
nej usch, alla jävla påhittade känslor, vad är det här? vad försöker jag att få mig att tro och göra?
äsch om du läst så här långt, så fattar du nog att det bara är svammel, ibland måste man få ner allting på papper för att se hur sjukt allting är, och hur guckigt är inte det där?
idag var det iallafall lucia, eller är fortfarande iof. inte för att det är något speciellt med idag, idag är seg, trög helt enkelt, trött. och jag vill försöka hitta en balans mellan allting, ska fan försöka ta tag i det nu! verkligen! det behövs bara lite positiv inställning, det ska jag nog kunna ta fram. eller? haha ibland undrar jag faktist om jag ens har något positivt inuti, jag är så negativ tjugofyrasju så jag vet inte rikigt..
nej usch nu måste jag gå och sova, förstår inte vad jag gör uppe, är så utsliten så det är inte sant. sussa sött