MeTilds

Jag kan inte gå någonstans utan att hoppas att du ska komma fram runt nästa hörn, jag till och med vänder mig om för att se om jag missat dig, jag kollar noga in i varje volvo för att se om det möjligtvis är du som kör, jag stirrar mig blind på ditt namn på dataskärmen eller på telefonen och ångrar allt som hänt!

Jag vill få allting att bli som vanligt igen men jag vet inom mig att det aldrig, aldrig ALDRIG kommer att bli ens i närheten som det var förut om jag ens skulle våga föra det på tal. Trots det så brister både hjärtat och hjärnan, jag har ständigt ont i magen, ständigt känner jag tårarna bränna bakom ögonlocken och ständigt tänker jag på dig.

Jag känner mig patetisk, jag känner mig yngklig och jag känner mig ensam, övergiven!

Jag kan inte plugga, jag kan inte fokusera jag kan inte vara för allt jag gör är fucking tänker på dig! snälla, let it go! Snälla låt mig vara, snälla låt mig slippa känna!

Jag ska försöka att vara stark, starkare, stå emot! Jag ska le, vara trevlig! Jag ska bygga upp en stål vägg som inte ens du kan ta dig igenom! Du ska inte få mig att må dåligt, du ska inte styra mitt liv!